Betingad

Vi sågs i nästan fyra år. I nästan tre år var jag hans strikt undergivna, han ägde mig. Stundtals känner jag mig som en herrelös hund eller en sommarkatt någon lämnat ute för att dem tröttnat.

Bara ni som är undergivna kan förstå vad jag menar på riktigt. Han förstår inte, för honom var det en självklarhet att han var min dominant och när han sen inte hade tid med mig så skulle han sluta vara det utan konsekvenser eller skyldigheter att reda ut mitt sinne. Att han själv betingat/fostrat mig till ett visst sätt (enligt min vilja) förstår han inte och han förstår inte hur innerligt svårt det är för mig att försöka sudda ut det och inte längre vara beroende av honom. Eller vad vet jag, han klarar ändå inte att prata med mig…

Jag kanske hårddrar saker här, jag borde klara mig själv. Och det gör jag i dem flesta saker… men jag var beroende av hans order och uppmärksamhet i TRE ÅR! Innan han behagade att kasta bort sin sommarkatt (han avskyr katter, jag gillar liknelsen).

Jag blir trött på konsekvenserna det har gjort i min hjärna! Det värsta är kanske att jag fortfarande vill ha det… men inte på samma sätt riktigt…

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *