Freak

Jag kan ha ett till synes kolugnt yttre, inte en människa får se panikkänslorna eller kaoset som stundtals finns inuti. Tro mig jag är en mästare på att dölja! Dem som känner mig väl ser att något är galet ibland, men väljer jag att inget visa så måste du vara rätt duktig på att läsa mig för att ana. Den enda människa jag inte kunde dölja att något är fel för, även om jag inte avslöjar vad, var herrn. Jag har hemligheter inte ens han vet om…

Jag freakar inuti och bakom stängda dörrar, i ett mail eller här, utåt kan du alltid lita på att jag behåller ett sakligt lugn. Han hade inte haft en aning om han inte läst här….

Herrn har haft överseende med många freakouts under åren, stora som små. Han har varit fullt medveten om min oroliga själ. Lyssna, bemöt och dem går över, ja tillrättavisande och smisk hjälper också. Att vänta ut mig hjälper sällan även om det kan trubba av dem värsta topparna, ska jag ta hand om det själv så svänger jag fram och tillbaka som en jojo. Bygger upp ett känsloberg som exploderar och sen börjar det om igen innan jag klarar att på riktigt ta mig förbi. Jag tar mig förbi, jag behöver gå igenom känslofaserna som kan vara jobbiga, men jag tar mig igenom.

Problemet med nu är att jag hade inga reserver, jag var känslomässigt redan körd i botten och har inte kunnat svälja ner alla känslor. Dem blandas till ett kaos och vad är vad? Sista veckorna har jag börjat landa, stundtals blixtrar det till igen, men däremellan är jag ok. Ja ok är en överdrift i stort, men jag är ok med herrn och mig, vårt ickevarande.

Jag känner mig själv, i mitt kaos har jag rätt bra självinsikt ändå, förblindas lätt när känslor är för starka eller negativa.

Jag behöver lugn, hitta en sinnesro…. 

När jag gjort det så kanske jag slutar skriva här… vi får se….

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *