Klargör

Hann inte säga tack till dig, för det du gör och hur du får mig att känna.. gillar slynan..

 

Han har inte ”gjort” något, han har beslutat att vi är över. Av anledningar som inte går att diskutera, som inte är någons fel. Jag klargör att vi är inte osams. Jag ville inte det här och har inte funnit mig i det än, men det är väl för det bästa…

Jag vet hur han funkar och varför det sker som det gör.

Möts vi så hälsar jag om jag kan och får och jag hoppas han vet att han kan göra detsamma!

Jag ser ingen vinning i att vara arg…. han och jag har aldrig funkat så och jag har inte kraft till det!

Jag tar ut min frustration här, jag skriver av mig känslor för att dem ska ta mindre plats… men visst, det finns stunder jag bara vill slå honom på käften…. han är inte den enda jag saknar och inte den jag saknar mest, men han var en som kunde lindra saknaden efter den andra och allt mixas ibland, jag kan inte sortera stundtals för saknad gör bara ont… Jag kan inte lägga det ansvaret på honom, jag har bara mig själv att luta mot. Flera år har han varit den jag vill berätta saker för, bra som dåliga, den jag  bett om råd, nu kan jag inte, jag får inte…. ja vi har nog inte haft samma syn på oss, han har inte lutat sig mot mig, men han var min herre av eget val….

 

”Jag har förståelse ut i fingerspetsarna och är uppfostrad att se till andras bästa. Jag är bra på diplomati och strategiskt handhavande av andra människors lidanden och lycka… min mamma har lärt mig martyrskapets sanning (ja LE lite nu, jag är insiktsfullt ironisk!).”

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *