Mina märken, sömn och annat

Mina märken, hur hårt slår han egentligen?

Att jag har ganska lätt att få blåmärken vissa dagar är väl en faktor. Sen tycker jag om att vara märkt som hans. Minns att jag ber honom om det här, jag vill ha det, han har aldrig bett om det!

Att pressa min gräns för hur mycket jag tål och njuter av när det gäller smisk och smärta är en av dem saker som gör honom så underbar. Förmågan att växla mellan det och mjukhet med känsla, att balansera sin egen njutning med min är vad som gör honom till en fantastisk älskare. Han sa till mig häromdagen när jag slingrade mig tydligt att jag kan be honom att sluta. Det var på gränsen, det kan jag ärligt säga, men disciplinen i mig att stå ut är också en del av min dragning. Han gjorde sin markering, på sitt sätt. Piskrappen på mina fotsulor har jag längtat efter att få prova länge, länge, det vet han.

När han sätter mig i främsta rummet, när han med kontroll får mig att njuta och plågas. Dem där örfilarna, just så, precis så ska slynan få känna av hans makt och kontroll.

 

Smisk och hårdare tag kan ingå i vår repertoar, men jag njuter av många andra saker också med min herre. Dem gånger vi haft vår typ av vaniljsex, när han pussar på min kind eller jag på hans, när känslorna får spela ut mer, så njuter jag på ett annat sätt och lika mycket. Ni måste förstå att jag älskar allt han gör med min kropp, han känner min utan och innan, jag vet inte om han riktigt förstår att han faktiskt gör det. 
Jag minns en gång i mina föräldrars sovrum, hur han såg mig i ögonen och mjukt men fast älskade med mig i missionären, det får mig att rysa av välbehag, såsom många andra minnen med honom. Jag vet inte om han kan göra det så just nu, koppla på känslan så, jag har aldrig känt honom så påverkad förut.

 

Han berättade saker för mig, liksom han får svårt att sova ibland när jag berättat saker eller när han vet att jag går igenom något smärtsamt så påverkas jag. Jag har sovit dåligt och oroligt i några dagar nu, det gör mig lite ont att han har det svårt. Det enda jag kan göra är att hålla mig på tillräckligt avstånd för att han inte ska känna sig trängd, samtidigt som jag vill att han vet att jag finns här. En del av mig vill att han pratar, det skulle göra honom nytta, men han måste få göra på sitt sätt. Jag står på hans sida oavsett. Det finns saker jag ser som inte andra gör och jag vet att han behöver min influens, men jag tror inte han accepterar den.

 

 

Nu undrar ni (enligt ett par mail igår), what…. nyss raljerade hon om hur svinigt han dumpat henne, hur hon desperat ville ha honom och så helt plötsligt ses dem igen, har hon förlåtit honom, har han tagit henne tillbaka??

Jag har sagt flera gånger, vi är ett oavslutat kapitel, jag har växt mig starkare sista tiden, han vet att jag står på egna ben. Förr hade jag krävt honom på någon typ av bekräftelse på vad vi är, inte idag, idag är vi för stunden som är när den är, tyst där i bakgrunden så vet han att jag är hans.

 

Han har inte sagt ok till kontakt och uppmuntrar inget utöver när han själv väljer, det får vara så just nu. Jag accepterar det som läget är, det är inte rätt av mig att ens försöka mer, varken för honom eller mig.

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *