,

On my mind

Jag har efter ett tips börjat läsa på en hemsida för submissives… Drömmer mig bort, det var jag för inte så länge sedan. Att jag längtar till det är en grav underdrift. Jag känner mig bokstavligen herrelös, det är inte en behaglig känsla!

Det går upp och ner i mig det här, kanske är det skillnaden mellan oss, jag vill ha en herre, men ville han verkligen vara en eller anpassade han sig efter min dragning? Jag vet inte, vi har aldrig pratat om det, vi har aldrig behövt, det har bara blivit, mer och mer.

Som ett pussel som läggs.

Jag önskar att vi hade pratat mer, om gränser och önskemål, fastställa saker. Inte det sexuella, det bredvid, mina uppdrag, mina förväntningar, hans behov etc. För att han inte skulle känt sig överhopad och dränkt av mig och oss. 

I min fantasivärld så skriver vi ett papper, jag har saker att rätta mig efter, regler att följa. Han har skyldigheter, men det finns en klar gräns för hans behov av tid och utrymme, fysiskt och mentalt utan oss. Där alla hans prioriteringar inte har med oss att göra…. Där jag har min plats och vet om den, oavsett praktiska saker som händer och annat i livet… Ja jag vet min herre, men mina tankar och drömmar har du inget att säga till om!

Så visst längtar jag efter honom som person, utan tvekan. Jag suktar efter hans kropp som ingen annans. Min herre fattas mig, han som är allt kombinerat, som också villkorslöst tar hand om mig, båda hans slyna och hans ibland, obstinata, bräckliga fröken… 

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *