Reflektion

Du har inte bara sagt till ditt one night stand eller booty call att nä nu vill jag inte mer.

Vi avslutar ett förhållande som pågått i nästan fyra år…. 

I vanliga fall så får jag prata med mina vänner, älta, vi kan tillsammans förkasta din idioti och snacka skit. Jag får inte det nu, det gör lika ont, men jag får inte bearbeta det öppet. I normala fall skulle jag kanske kasta mig i en annans famn en fysisk stund för att lindra smärtan, försöka sudda lite av din markering på min kropp, men jag har inget intresse i andra, jag vill inte att någon annan rör mig. Jag skulle tvinga dig att möta mig.

Jag måste göra det här tyst och i skymundan…. 

Jag är fullt övertygad om att det blir bra så småningom, men det är inte så enkelt. Dels för att jag saknar dig, jag saknar min vän, han som stod vid min sida oavsett vad, han som lyssnade, tröstade och stod stark när hela min värld föll sönder. Han som… ja ni förstår…. 

Jag vet inte vem jag ska prata med om det nya i mitt liv, om det som inspirerar mig, som utmanar mig, som du skulle uppmuntra och hjälpa mig växa i… det kliar så i mig att få be dig om tankar och reflektion, om hjälp…

Jag vet att jag är dramatisk och a bit to much ibland, men fyra år, jag var din i nästan fyra år……

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *