Tankar

Jag har funderat på en sak, eller jag funderar på många saker i och för sig….

Det här med min undergivenhet, det är den roll jag vill ha, den kanske blev lite väl hårddragen ett tag där, eller blev den det?

Frågan är om det är den dragningen jag har eller är det ett sätt för mig att ångestdämpa? 

Vad jag vet är att det balanserar mig, att jag trivs bättre med min tillvaro, att jag mår bättre och är i mer harmoni generellt när jag får gå in i rollen ibland.

Jag tror inte jag skulle kunna leva så 24/7, men jag kan kliva i rollen när som helst och trivas i den. Nu talar jag om den relationen jag haft med herrn för det är egentligen den enda DS relation jag nånsin haft som också varit utanför sängkammaren.

Fast jag vet också att ingen annan än han har fått mig att vilja och kunna kliva in i rollen.

Jag är vilsen utan min herre, vilsen…. vill jag ha honom tillbaka? Jag vet inte, jag har inget svar. Det pga exakt samma anledning som jag sa till honom att han och jag aldrig skulle kunna leva ihop, för att det inte är en reell eller möjlig tanke så jag öppnar inte den dörren.

Jag saknar honom, både fysiskt och mentalt, men det har jag gjort länge och kommer nog alltid göra.

En del av mig önskar att han kunde ge mig lindring, men igen, jag är inte samma människa och kommer inte be om det! Om min herre inte vill ge mig det så är det så!

Min kropp saknade honom även dem 6 åren innan vi sågs igen, han vet inte hur jag alltid känt en koppling till honom. Hur det innebär att en del av mig alltid kommer sakna honom. Han skulle säkert tycka att jag är konstig och ge mig en blick, skratta bort det, men det är vad det är, jag är den jag är. Hjärnspöken, psykbryt tillhör min charm, likaså gör ovillkorlig omtanke och värme, jag tar ALLTID hand om dig när jag får!

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *