Tankar

Jag minns att du sa till mig en gång att min man är inte den jag är menad med, att det gick för snabbt när jag valde honom, han ligger inte i min liga var vad du sa.

Jag vet inte, du kanske har rätt, men faktum är att jag gjorde det valet, jag vet inte om det är för evigt, men jag står för det. Att han inte är min själsfrände är jag fullt medveten om, men han och vi har våra fördelar och jag vet inte om jag tror på själsfränder på det sättet.

Jag tror att vi kompletterar varandra, som du och jag, vi har kemi, vi har en kontakt på ett sätt och inte på ett annat, jag vidhåller att vi aldrig hade kunnat leva ihop (den tankedörren har alltid förblivit stängd, för att jag varit tvungen av många skäl!).

En hushållerska hade kanske hjälpt (ja ett litet leende tack).

Något jag saknar väldigt mycket som jag tycker är synd att förlora är ditt intellekt, att få prata och diskutera saker, få din synvinkel och ge min. Nu frångår jag det faktum att min kropp skriker, en bisak jag härbärgerar tills det går över…

Jag skrev att så småningom är min undergivenhet inte din längre, det är ditt val, jag följer din vilja.

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *