Till dig!

När du läser här så är det bara skrivet från valda delar av mig, du vet att det här inte är bara den jag är, att det inte är med bara dem här känslorna jag lever mitt liv.

Jag lever min vardag, jag klarar mig, så har det alltid varit så kommer det alltid vara. I delar av min vardag hade du varit stolt över mig, med allt jag åstadkommer i arbetet och det ansvar jag axlar nu, många gånger tänker jag vad du skulle ha sagt innan jag agerar.

Jag önskar att jag kunde vara bekymmersfri ibland, men jag kan inte, du var den enda som kunde distrahera mig tillräckligt, som lät mig andas fritt. Men det är ok, jag kommer dit igen….

Jag undrar ibland vad jag gör här, varför jag tvingas vara kvar här med all den smärta jag bär inom mig, men du behöver inte oroa dig, jag kan hantera det. Oavsett vad så är inget av det ditt ansvar, du hjälpte mig under en tid jag desperat behövde det.

Att vara så beroende av dig är en av mina största svagheter, men det är också en av mina stora styrkor, förmågan att lita på någon på den nivån som jag litade på dig. 

Ja jag är inte nöjd, jag är sårad av hur du kallt kunde bara stänga av mig. Hur många utspel jag än gör här (och jag har faktiskt lite rätt att flippa ur lite, man kan inte sudda ut år på det sättet) så kan du alltid lita på det, jag blir ok!

-Fröken

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *